Konserter
Program
Camerata Nordica Chamber Ensemble sätter ljuset på tre av kammarmusikrepertoarens alltför ofta förbisedda mästerverk som förtjänar mer utrymme på konsertscenerna. Vi har valt tre verk, komponerade av tre kvinnor under tre olika tidsperioder, som sträcker sig nära hundra år i tid och över två kontinenter men som ändå passar så väl ihop.
Rebecca Clarke föddes 1886 i Harrow utanför London och dog i New York City 1979. Hon internationellt erkänd som virtuos violast och skicklig kompositör. Hon studerade för Sir Charles Villiers Stanford vid Royal College of Music i London och även om hennes produktion inte var så stor var den erkänd för sin höga konstnärliga kvalité. ”Dumka” skrev Clarke runt 1940, i början i serien av hennes senare kompositioner. Verket blickar både framåt, mot hennes magra, linjära, uttalat moderna föreställningar och bakåt till verk som hyllar antika stilar, former och kompositörer. Ett stråk ur Rondo från Brahms femte pianokvartett ekar genom de inledande sidorna och hörs igen i styckets anmärkningsvärda avslutning.
Clara Schumann skrev sin enda pianotrio (opus 17 i g-moll) under sin tid i Dresden 1845-46. Hennes man Robert Schumann mådde väldigt dåligt och det var en svår tid för dem båda. Trion fulländades under sommaren 1846 när paret reste till ön Norderney i ett försök att förbättra Robert hälsotillstånd. Under tiden på Norderney, Clara drabbades Clara av ett missfall. Ett år efter att Clara komponerat sin pianotrio skrev Robert sin första pianotrio, op. 63. De båda verken har många intressanta likheter vilket vittnar om hur stor påverkan Claras trio måste ha haft på Roberts arbete.
Som avslutning på programmet blir det Amy Beach pianokvintett som även den har sin självklara plats i den exklusiva skaran av kammarmusikrepertoarens viktigaste verk. Första gången verket framfördes den 27 februari 1908, satt Amy Beach själv bakom pianot i Potter Hall i Boston tillsammans med Hoffmann String Quartet. Adrienne Fried Block som skrivit Beach biografi noterade att ”det var en ovanligt stor publik som lockats av Beach sena verk” och hon fortsätter med att Bostons kritiker ”unisont hyllade verket som ett viktigt bidrag till litteraturen”. Amy Beach skulle framföra stycket många gånger, bl.a. under en konsertturné tillsammans med Kneiselkvartetten 1916/17, och det publicerades av Bostonförläggaren Athur P. Schmidt 1909. Ett århundrade senare betraktas verket av många som en egensinnig och i allra högsta grad värdig efterföljare till 1800-talets stora förebilder, i synnerhet såklart Brahms pianokvintett som 2023 framfördes av Camerata Chamber Ensemble, till vilken Beach medvetet eller omedvetet åstadkommit en högst originell men fantastiskt njutbar hyllning.
