Harpan i fokus

Camerata Nordica Chamber Ensemble  ser som sin uppgift att lyfta mer sällan spelade verk med annorlunda instrumentering. Det är med stor glädje vi välkomnar harpisten Erik Groenstein-Hendriks, som tidigare bland annat kunnat ses och höras i Camerata Nordicas Nyårskonserter. Programmet är skapat kring hans instrument. Harpans centrala roll i Maurice Ravels ikoniska  Introduktion och Allegro  har inspirerat till en repertoar som också inkluderar flöjt och klarinett där verk av särskild historisk vikt och med en självklart unik plats i kammarmusikrepertoaren fått ta plats.

Mozarts Flöjtkvartett nr. 1  från 1778 komponerades under hans tid i Mannheim och får med sina karaktäristiskt lätta och eleganta melodier öppna programmet. Denna kvartett var en av de första gångerna Mozart använde flöjten som soloinstrument tillsammans med stråkarna.

Edgar Allan Poes novell Röda dödens mask från 1842 inspirerade 1922 André Caplet till kompositionen Conte fantastique. Genom att instrumentera stycket för harpa och stråkar lyckas han här skapa en djupt mörk atmosfär som inte bara rimmar väl med Poes lugubra stämningar utan lika väl matchar det franska 20-talets strömningar.

Bernhard Crusells Klarinettkvartett nr. 2 skrevs tidigt 1800-tal. Detta verk speglar med sin lyriska lekfullhet romantiken inom kammarmusiken. Den svensk-finländska klarinettisten och kompositören Crusell bidrog starkt till att etablera klarinetten som ett av de viktigare soloinstrumenten.

År 1934 komponerade Jean Françaix sin Kvintett för stråktrio och harpa. Detta verk förkroppsligar med sin kvickhet och charm den franska mellankrigstidens neoklassicistiska strömningar och visar upp den lätta och transparanta textur Françaix vid tiden var högst delaktig i att tillföra den franska musiken.

Programmet avslutas med Maurice Ravels Introduktion och Allegro, som han skrev 1905 för att visa harpans dynamiska omfång. Med hjälp av harpa, flöjt, klarinett och stråkar skapar Ravel här de frodiga harmonier och intrikata texturer som bidragit till att detta stycke är erkänt som en av hörnstenarna i kammarmusikrepertoaren för harpa.